Jag är verkligen inte bra på att vara själv,  jag tänker verkligen för mycket... och jag kommer nog aldrig förstå när folk säger att jag är stark, för vet ni, visst jag ler och skrattar utåt, men gråter ofta inombords för allt äter fortfarande upp mig inombords.. jag kan helhjärtat säga att min kille gör mig lycklig,  men de jag blivit utsatt för tidigare förstör mig fortfarande.. 

mitt jävla förflutna....De jag bara vill kunna radera ur mitt liv, ur mitt huvud, ur min hjärna.. vet ni en sak, jag är fan inte stark någonstans, jag är bara bra på att få folk att tro de..