utdrag från 2014 -
ett utdrag ifrån 2014-
"De är svårt att bli av med något man levt med så länge nu, något som grävt sig så djupt ner i psyket, något som har förstört så sjukt mycket för mig, framförallt i relaktioner till nya människor. Ändå försöker jag alltid ge nya människor en chans, men jag tror för gott om alla, tror alltid alla ska va snälla, hur många gånger folk än bränt mig och huggit mig i ryggen, men nu börjar jag förstå och stänga ute alla istället. Folk vet inte hur ofta jag är rädd, livrädd.. Och fan om ni bara visste, ni som förstört mig mest, hur mycket ni förstört för mig och framförallt, förstört mig. Spelar ingen roll om jag skulle försöka gör något åt de nu så ni skulle få lida för de hemska ni gjort, för de skulle aldrig gå, ni skulle aldrig förstå iaf, ni skulle aldrig få känna den känslan, den rädslan, ingen annan som inte gått igenom de förstår, smärtan, ångesten, paniken, skriken, varje jävla dag, men nätterna är värst.. eller bara känslan av att ligga bredvid någon annan och känna hur paniken stiger i kroppen, att man vill bort, vill slå sig fri, panik. "
- tänk om jag visste att verkligen ALLT jag känt, känner är helt normalt, mer än normalt efter de jag vart med om.. behöver fan påminna mig själv om de varje dag fortfarande... 